Det står ett glas och en tallrik på köksbordet när jag kommer hem från jobbet. Bredvid tallriken prydligt placerade en gaffel och en kniv. I kylskåpet står kastruller med grynkorv, vitsås och kokt potatis som jag värmer på tallrik i micron. I soffan i vardagsrummet ligger en trött man, numera pensionär. Nytt år och nya rutiner och jag tänker att jag nog ska kunna vänja mig vid detta också. Svårare är det att hantera saknaden efter Lille M. Han fattas mig så. Promenaderna utan honom är inte alls desamma men jag går dem naturligtvis ändå. Minns de kärleksfulla nosbuffarna han brukade ge mig, de där som lämnade blöta fläckar högt upp på mina byxor och jackor. Till och med dem saknar jag. Men tiden går och jag klarar nu faktiskt att gå i vår park utan att fälla en tår.